sofia

Köningen till rubyn är i alla fall igång, så ni vet.
Jag märker det i alla fall. De är ett jävla liv, fackeltåg utanför mitt fönster och sen blir man utslängd när man vill gå å titta på vad som står på. När sjuka staggare står och skriker ( sjunger) av kyla och håller på å väsnas.

Jag sitter inte alls ensam i min lägenhet som jag kan ha gjort sen 4 idag och glor på nått uråldrigt avsnitt av gladiatorerna och känner mig helt utlämnad av världen. Jag mår ju inte heller illa av kaksmet som jag smakade en aning på kanske och jag vill inte alls gå över till Viktor elm som verkar ensam och gratta han på födelsedagen och mysa lite. Nej nej.

Jag har en jätte rolig torsdagkväll...